Pysselberoendet GÅR i arv

Det är jag ett levande bevis på. Min mamma har alltid hållit på med någon form av pyssel. Det har varit lek med lappar, tennbroderi, tygmålning, korgmålning, sömnad och mycket mer. När jag var barn försörjde hon sig på att hålla kvällskurser i div ämnen. Nu sitter jag och stickar, skrappar och gör allt möjligt annat "kreativt". Min son verkar inte falla långt från trädet heller. Idag har vi varit på vad vi kallar "pysselstället". Det innebär kommunens öppna förskola där det förutom lek och bus och sagostund ges tillfälle till att pyssla. Han är var i sitt esse där idag omgiven av papper, lim, glitter och pennor. Jag ser så mycket av mig själv i honom att det nästan är hemskt. Kanske därför vi är osams om det mesta också... vi är helt enkelt för lika varandra!


Visst är han ganska söt ändå! Där är han definetivt lik mig!!!